GORILLAN

J: Jag startade min firma Tracks on Wax 1982, där jag framför allt sålde udda singlar, mestadels 60-tals beat/freakbeat/US garage, men även punk/New-Wave, och då hade man ju radarn uppe och fångade in dessa obskyra singlar. Letandet efter dessa "NON-HIT-WONDERS" har fortsatt och fortsätter...och Fading Yellow serien är ett bra exempel på detta. Vet att folk uppskattar mina YouTube-klippfynd, men ibland får jag lite, bara lite, ångest över mängden jag skickar. Andres Lokko och Lisa Milberg har fått mina FY volymer alltsedan starten 2002, och detta radarpar tillhör FY´s fanbase.

J: Måste ha fått det med modersmjölken, mitt motto är "if you have it share it".

G: Så vitt jag vet, växte du upp i Lidköping. Precis som jag för övrigt. Hur lyckades du utveckla ditt musikintresse i en del av landet där det mesta kretsar kring olika former av dansband.

J: Born and bred här i "Lich". När jag hade mitt skivbolag, Tracks on Wax, mellan 1984-88 så var det en intervju med mig i en Skövde-tidning 1985 där rubriken på framsidan var "Garagerockens Bert Karlsson" - undrar om han satte morgonkaffet i vrångstrupen. Jo, du har nog rätt att den här stan inte har den bästa grogrunden för den musik jag gillar, men jag har alltid gått mina egna vägar, och drivs man av en passion och nyfikenhet plus är född med bra smak(!) så ger sig det mesta. Artister på mitt skivbolag var Watermelon Men, Wayward Souls, Back Door Men, Creeps (gav ut deras första LP ´86, innan de slog igenom), Problem, Legendary Lovers, Playmates.

G: Nämn några band/artister som präglar ditt musiklyssnande.

J: Första Lp:n som jag köpte för egna pengar, var en samlinsskiva med Mamas & the Papas 1968, sedan måste jag nämna Beatles förstås, gick ju inte att missa deras otroliga utveckling. Tom Rush är en husgud, då hans magiska lugnare låtar, ´68-70. "The Circle game"-plattan från 1968 är ett måste. Under tidiga 70-talet lyssnade jag myckett på Roxy Music, Cockney Rebels, Sparks etc, och när jag fick "LARM" nr. 3 i min hand 1976 (legendarisk tidning, som startades av Lennart Persson R.I.P.), som handlade om Amerikansk garagerock från 60-talet, så var det som att hitta hem, kan ej förklara dragningskraften men jag var fast. Vid detta tillfälle, ´76, så jobbade jag i skivaffären Tempo-Ton här i stan och vi fick in en massa så kallade cut-outs, dvs. amerikanska LP-skivor från 60-talet som utgått, och däribland fanns en mängd skivor som Lennart skrev om i LARM. Till det facila priset av 4:95/st köpte jag en trave. Jobbade i samma skivaffär mellan 1974-1981. Sedan så kom ju punken, dock var jag mer inne på Elvis Costello, Nick Lowe, Powerpop, med band som Shoes, dB´s etc. etc. Men hade även en fling med Joy Division, Suicide etc.

J: Samtliga "Fading Yellow" finns för nedladdning på olika sajter, vilket är helt ok, bara jag kan sälja de 1000 ex. av varje volym som de pressas i. Första FY kom 2002 och var ju banbrytande och nu har det gått så långt, att när folk säljer singlar och även LP-skivor på ebay genom att skriva "Fading Yellow" i rubriken - då vet alla som gillar FY-soundet vad som gäller.

G: Hur tog du det första steget? Det är sällan idéer förverkligas.

J: 1995 så släpptes "Fading Yellow" på vinyl, 330 ex. - och där lades grogrunden till FY. Vol. l släpptes först på cd 7 år senare. Hade under dessa år samlat på mig en mängd FY-vänliga singlar och på den vägen är det.

G: Är det så att allt material på samlingsskivorna tillhör din egen skivsamling?

J: I princip, en del kommer från vänner med samma musiksmak som de skickat på en cdr.

G: Har du aldrig haft tillgång till mastertejper?

J: Kruxet när man skall ge ut dessa udda och i de flesta fall enda släpp med en grupp/artist, är att få tag på dito, även i dessa googlande tider så är detta mycket svårt.