GORILLAN

Gorillan säger: "1971 gav The Beach Boys ut albumet "Surf's Up", som bl.a. innehåller favoriter såsom "Take a Load of Your Feet" och "Feel Flows" - lyssna! Titellåten var tänkt för "Smile", men gav istället namn åt denna skiva; 1966 spelade för övrigt Brian Wilson in en underbart avskalad pianoversion - se och lyssna! (skrevs tillsammans med Van Dyke Parks). "Surf's Up" nådde som väntat inga större försäljningsframgångar, men lyckades ändå nå topp 30 på både Billboard och englandslistan. Miljömedvetna öppninsspåret "Don't Go Near the Water", gavs hursomhelst en humoristisk roll i albumets promotion - se och lyssna! I efterhand visade det sig att detta skulle bli The Beach Boys sista helgjutna studioinspelning".

The Beach Boys MySpace

Gorillan säger: "En av Jamaicas mest innovativa och banbrytande reggaeartister är utan tvekan Lee "Scratch" Perry, som inledde sin produktiva musikkarriär i slutet av 50-talet, men det var först under nästa årtionde som framgångarna tog fart på riktigt, vilket inträffade i samband med grundandet av skivbolaget Upsetter (i samma veva bildades även kompbandet The Upsetters, som döptes efter 1968 års hit). Under 70-talets första år radade sedan Perry upp nyskapande och experimentell reggae/dub, vilket 1976 kulminerade med det monumentala mästerverket "Super Ape" (namnet på ett av hans alter egon). Albumet innehåller bl.a. klassiker som inledande "Zion's Blood" och centrala "Dread Lion" - lyssna! Men även den geniala titellåten "Super Ape" - lyssna! 1978 släpptes "The Return of the Super Ape", men det är ett album som jag får återkomma till".

Lee "Scratch" Perrys MySpace

Gorillan säger: "Gang of Fours debutalbum "Entertainment!" från 1979 är ett av musikhistoriens mest hyllade, och det är tveklöst ett album som betytt oerhört mycket för brittisk postpunk, samt New Wave. Bandets debutsingel "Damage Goods" med b-sidan "Live Like Anthrax" och "Armalite Rifle" släpptes 1978 genom skottska Fast Product; a-sidan blev genast uppskriven - framför allt hyllades bandet för samspelet mellan det dansanta och det aggressiva! John Kings uppmanande sångstil upplevdes också som något unikt; vägen låg öppen för succé. Debutsingeln följdes sedan upp genom fantastiska "At Home He's a Tourist", som inleds med en galopperande basgång, följt av sylvassa gitarrer, och med hjälp av storbolaget EMI lyckades de nå topp 40 i Storbritannien(debutalbumet nådde såsom bäst 45:e plats). Båda singlarna finns med på "Entertainment!", vars ljudbild starkt påminner om föregående inspelningar - funk, punk och rock, samsat med politiska tankegångar! Själva bandnamnet syftar för övrigt på de ledare som styrde Kina innan Maos död 1976".

Gang of Fours MySpace

Gorillan säger: "The Feelies är ett band som växte fram ur New Yorks postpunks-scen i slutet av 70-talet, och utan att överdriva är deras debutskiva "Crazy Rhythms" från 1980 ett av de allra bästa albumen genom tiderna; deras första singel "Fa-Ce-La" släpptes 1978, men det skedde inte genom ett amerikanskt skivbolag, istället gav brittiska Rough Trade ut singeln, vilket på sätt och vis känns alldeles logiskt med tanke på bandets "anglofila" ljudbild, där "jangle-pop" utgör en av hörnstenarna. Debutalbumet förädlade ytterligare singelns svajiga ljudbild, och återigen var det ett brittiskt bolag som gav ut materialet, nämligen Stiff Records - behöver jag tillägga att skivan totalfloppade! Hursomhelst är det inte försent att upptäcka ett av 80-talets bästa indieband, som utan tvekan influerade långtfler än vad själva skivförsäljningen mäktade med (låt dig övertygas av underbara "Loveless Love" - lyssna!). Albumet återutges för övrigt av Water".

The Feelies MySpace

Gorillan säger: "Mission of Burmas storartade debut "Vs." från 1982 är ett av postpunkens bäst bevarade hemligheter. Bandet bildades i Boston 1979, och var till en början starkt influerade utav brittiska punkband, men närmade sig efterhand Gang of Four (likt dem var de dessutom oerhört politiska). Debutalbumet bevisade dock att de hade kapacitet att stå på egna ben; signifikant för skivan är bl.a. Roger Millers gitarrspel som pendlar mellan intensiva punklåtar som "That's How I Escaped My Certain Faith" och mer rytmbaserade inslag som "Trem Two". Det går inte heller att ta misste om bandets experimentella sida, som tydliggörs genom olika ljudexperiment, s.k. "tape manipulations". "Vs." vinner också på Clint Conleys krampaktiga och ångestfyllda sångstil, som till och från kompleteras av Millers mer återhållsamma uttryck. Detta blev för övrigt bandets enda album under 80-talet".

Mission of Burmas MySpace

Gorillan säger: "Det finns massor av förlorade soulklassiker och Al Wilsons debut "Searching for the Dolphins" från 1968 är en utav dessa; albumet är främst ihåkommet för Northern soul dängan "The Snake" (beskriver en kvinnas problem med svikande män). Det vore emellertid förenklat att beskriva Wilsons debutalbum, som endast bestående utav en "one-hit wonder", för inget kan vara mer missvisande; redan inledningsspåret "The Dolphins" -originalet skrevs som bekant utav Fred Neil- sätter nivån genom bedårande stråkar och en röst som fångar varje känsloregister. En utav de påtagligaste influenserna utgör för övrigt traditionell folkmusik, vilket ger albumet en speciell inramning - lyssna på "By the Time I Get to Phoenix" eller "Brother, Where Are You"! Tillsist kan jag nämna att "Searching for the Dolphins" nyligen återutgavs av brittiska skivbolaget Kent".

Al Wilsons MySpace

Gorillan säger: "Dennis Wilsons klassiska skiva från 1977 har mer eller mindre varit ett stående inslag på denna blogg. Det är ett soloalbum som tog tid på sig, påbörjades på sätt och vis redan i slutet av 60-talet, när hans roll utökades i The Beach Boys till följd av Brian Wilsons mentala ohälsa - lyssna bl.a. på "Be Still" och "Cuddle Up"! Det egentliga steget togs dock genom "River Song", som spelades in 1970 (men släpptes först som singel i samband med albumet). Det här är en gospelliknande låt, där Wilsons sargade röst ger en ödesmättad stämning, vilket är talande för de låtar som utgör "Pacific Ocean Blue". Det blir allra bäst i stillsamma ballader som "Thoughts of You" och "End of the Show", medan exempelvis "Friday Nights" inte alls når samma klass. Skivan skulle sedan följas upp genom Bambu, men den gavs aldrig ut eftersom Wilson drunknade 1983. Den 10 juni återutges emellertid "Pacific Ocean Blue", vilket borde skett långt tidigare".

Dennis Wilsons MySpace

Gorillan säger: "Det är få skivor som betytt mer för den alternativa musikscenen än Televisions "Marquee Moon". I grund och botten är det ett punkalbum, men musiken är dock oerhört svår att definiera; albumet släpptes 1977 och ses som en utav punkens hörnstenar, fast i jämförelse med The Ramones poppunk eller The Heartbreakers knarkstinna punkrock, verkar Tom Verlains samt Richard Lloyds egensinniga gitarrteknik -där rytmiska gitarrslingor sammanvävs- oerhört främmande - lyssna på geniala "See No Evil", liksom makalösa "Friction"! (samtliga band tillhörde för övrigt CBGB:s New York-scen). Till skillnad från de flesta punkalbum, ges även utrymme för improvisation och instrumentalpartier, som i sin komplexitet aldrig upphör att fascinera. Förutom ljudbilden, fångar dessutom Verlaines sångstil det mest väsentliga inom punken - den uppkäftiga nonchalansen! Musikaliskt utklassar med andra ord "Marquee Moon" de flesta debutskivor, men rent försäljningsmässigt gick det sämre - både albumet och singeln "Prove It" nådde emellertid relativt högt upp på englandslistan!".

Televisions MySpace

Gorillan säger: "Cocteau Twins tredje album "Treasure" från 1984 utgör själva essensen av s.k. "Dream Pop", och likheterna med efterföljande My Bloody Valentine är slående (de bildades för övrigt samma år som denna skiva gavs ut). Båda lyckas frambringa en massiv ljudbild, där varje melodi omsveps, hålls tillbaks, för att slutligen ges fullt utrymme genom makalösa sånginsatser; den främsta skillnaden mellan banden, är emellertid popskimmret som omger Cocteau Twins. Det mest talande exemplet utgör fantastiska "Lorelei", vars inledande klockspel sätter stämningarna (därefter inträder Elizabeth Frazers mässande sång). Skivans första låt "Ivo" är ytterligare ett givet val -påminner vagt om "Space Oddity" av David Bowie- men Robin Guthries gitarrspel är mer varierat. Oavsett influenser utgör "Treasure" något unikt (tillika ett skotskt mästerverk)".

Cocteau Twins MySpace