GORILLAN

Gorillan säger: "Denna topplista har varit otroligt svår att genomföra, vilket förmodligen kan bero på min grundläggande inställning gentemot själva fenomenet; en låt har skrivits och framförts av en viss artist/grupp, vilket innebär att låten tillkommit under förutsättningar som främst den eller de kan anknyta till - övriga tolkar utifrån ett mindre intressant andrahandsperspektiv! En annan invändning har varit raka motsatsen; en artist eller grupp gör en låt till sin egen -utan att för den skull göra den bättre- vilket ändå resulterar i att ursprungsversionen glöms bort. I dagsläget har emellertid min negativa inställning tonats ned; coverlåtar kan nämligen fylla en viss funktion som hyllningar eller "uppdateringar" (även om de flesta experiment är riktigt misslyckade). Kan dock fortfarande bli upprörd ifall någon påstår att Nirvanas tolkning av "The Man Who Sold the World" är bättre än David Bowies originalversion".

   8. M. Ward - Let's Dance (2003)

Inleder denna topplista med en tolkning av Bowies största pophit, som i händerna på M.Ward blir en skör och egensinnig folkballad; egentlingen finns det få likheter med originalversionen förutom texten, som vävs samman med Wards drömska ljudkuliss; musiken leds trevande framåt utav en akustisk gitarr, ett sporadiskt piano och ett munspel - alldeles bedårande!.

  7. The Mo-dettes - Paint it Black (1980)

Detta är den första av två "Stones" låtar på listan; kan dock inte påstå att jag har någon särskild relation till nämnda band, vilket delvis kan förklara mina höga tankar angående denna version av The Mo-dettes. Detta brittiska postpunk-band har å andra sidan gjort en cover, som borde tilltala de flesta som tilltalas utav musiken i efterdyningarna av 70-talet - lyssna! Tillsammans med The Raincoats version av The Kinks hit "Lola", är det här något av det mest intressanta som spelats in i skarven mellan 70-och 80-tal. Det handlar inte om att blint efterlikna dessa 60-tals klassiker, utan att skapa något nytt (kan det bero på att båda banden består av kvinnor, vars vördnad inte är lika stor som de manliga kollegorna).

  6. The Modern Lovers - Foggy Notion (1972)

Den första coverversionen av en Velvet Underground låt gjordes av Bowie; hans tolkning utav "I'm Waiting for the Man" går dock inte till historien, detsamma gäller hans omarbetade version av "Venus in Furs". Jonathan Richman från The Modern Lovers lyckades emellertid bättre, även om Bowies 70-tals tolkningar är avsevärt bättre än hans inledande försök; den låt som Richman valde till sin liverepertoar var "Foggy Notion", som vid denna tidpunkt inte var utgiven (släpptes 11 år senare genom albumet "VU", som bestod av låtar avsedda för Velvet Undergrounds fjärde album). Anledningen till att The Modern Lovers lyckades få med låten i sin liveuppsättning, var förmodligen Richmans flitiga besök på Velvet Undergrounds konserter (1992 gav han t.o.m. ut en låt uppkallad efter sitt favoritband, där han även imiterade deras ljudbild genom att införliva en kort sekvens av "Sister Ray"). The Modern Lovers version av "Foggy Notion" finns för övrigt med på liveskivan "Precise Modern Lovers Order", och är förmodligen den låt på listan som tydligast efterliknar originalversionen, vilket kan tyckas förutsägbart, men framförandet slår det mesta.  

  5. Patti Smith - Gloria (1975)

Det här är egentligen inte en cover i ordets rätta bemärkelse, eftersom Patti Smith endast valt att ta med vissa partier från Themes "Gloria" - i stort är det således hennes egen komposition! Men på min lista räcker det för att hamna på en hedrande femte plats.

  4. The Slits - I Heard It Through the Grapevine (1979)

När jag kom på idéen till den här topplistan, var det denna version av Marvin Gayes "I Heard It Through the Garpevine" som fungerade likt en slags inspirationskälla; låten återfinns på The Slits debutalbum "Cut", och i likhet med The Mo-dettes "Paint It Black"-version är det här en innovativ bearbetning, som i detta fall mer liknar reggae/dub än traditionell rock - lyssna! Sångerskan Ari Up är dessutom skönt avslappnad.

   3. John Cale - Heartbreak Hotel (1975)

Vissa coverlåtar följer ursprungsversionen in i minsta detalj, medan andra däremot omvandlas till oigenkännlighet; detta är ett typexempel för det sistnämnda - Cales version är nämligen nästintill omöjlig att sammankoppla med Elvis. Det enda som egentligen avslöjar låtens ursprung är dess refräng. Ljudbilden präglas bl.a. annars av Brian Enos synthesizer, och för att göra en förenklad liknelse, kan det vara lämpligt att jämföra den här versionen med Roxy Musics mest introverta och mardrömslika låtar - exempelvis "The Bogus Man" från skivan "For Your Pleasure". 

  2. David Bowie - My Death (1973)

Detta är en tolkning som omnämnts vid ett tidigare tillfälle, men som givetvis tål att nämnas igen; originalversionen framfördes av belgaren Jacques Brel; det här är emellertid endast en utav fler låtar av nämnda kompositör som Bowie valt att tolka. Denna liveversion är emellertid den allra bästa - se och lyssna! (ett magiskt framträdande, av en ofta medioker liveartist).

  1. The Flying Burrito Brothers - Wild Horses (1970)

En bra coverversion behöver nödvändigtvis inte vara bättre än originalversionen för att vara med på denna lista; denna tolkning av Jagger/Richards "Wild Horses" är dock i mina öron bättre än The Rolling Stones "original". Ett dilemma med det här valet är dock att sångaren Gram Parsons utnyttjade Keith Richards vänskap, för att på alldeles egen hand spela in den här versionen ett år innan The Rolling Stones (den fanns dock som demoinspelning).