GORILLAN

Gorillan säger: "EP-skivan är givetvis ingen ny företeelse, men detta år har flertalet band/artister med någon form av självaktning gett ut en EP, och det har inte haft någon betydelse ifall de varit skivdebutanter eller indieveteraner - formatet har ändå varit lockande! Och visst är det lättare att ta till sig en genomtänkt femspårs-skiva, än ett fullängdsalbum, där vissa låtar till stor del endast utgör utfyllnad. Och det är väl bara att tacka nedladdning för denna utveckling - annars hade vi förmodligen fått genomlida otaliga koncept- och dubbelalbum! För att sätta punkt, kan jag avsluta denna diskussion genom att nämna ett antal EP-skivor som inte lyckades ta sig in på listan, dvs. Final Fantasy "Spectrum, 14 Century", Iran - "Buddy", Antony and the Johnsons "Another World EP", Glasvegas "A Snowflake Fell (And It Felt Like a Kiss)", Crystal Antlers "EP", The Wave Pictures "Just Like a Drummer EP", The Radio Dept. "Freddie and the Trojan Horse", Parker Lewis "Hjältar", Skansros "Drömmen om Skansros", Let's Wrestle "In Loving Memory Of", Salem "Yes I Smoke Crack", Lovvers "Think", Deerhunter "Flourescent Grey" och tillsist Khonnors "Softbo EP" - men listan kan göras lång!".

8. Times New Viking - Stay Awake EP
De i särklass mest intressanta oljudskonstnärerna för året är utan inbördes rangordning No Age, WAVVES och Sic Alps, men därefter ter sig Columbus-trion Times New Viking såsom en given kandidat till årets mest medryckande oväsen. Och ett av de bästa spåren från ovanstående EP är "Call & Respond" - lyssna! (leta även reda på fullängdaren "Rip It Off" som gavs ut tidigare i år).

7. The Sight Below - No Place for Us
I likhet med nämnda Times New Viking har The Sight Below gett ut ett mycket bra fullängdsalbum under året i form av "Glider", men där slutar likheterna; denna musik har nämligen inget att göra med distade gitarrer, utan ljudbilden har beskrivits som "techno för en mörk vinternatt". Oavsett beskrivning, så bör ni öppna era sinnen och ta del av titelspåret - lyssna!

6. Days - Downhill
Det är svårt att få till ett mer klassiskt indiesound än göteborgska Days, och det på ett bra sätt; det kunde lätt blivit en pastich på brittiskt 80-tal, men i stället fångar de essensen av det bästa med indiepop - medryckande melodier inbädat i ett melankoliskt skimmer! Och att lyssna på låtar såsom "Small and Ordinary" och "Simple Thing" är som att återvända till 1987 - lyssna! Detta är med andra ord odödlig musik, vilket förtjänar en större publik.

5. Passion Pit - Chunk of Change
En av årets mest spelade låtar blev förmodligen Passion Pits "Sleepyhead" - lyssna! Detta är en låt som bär skuld till Animal Collective, och återfinns på debut-EP:n "Chunk of Change" (och detta är en stark samling låtar, som bådar gott inför framtiden) 

4. Air France - No Way Down
Det är ingen mening att försöka analysera sönder framgångssagan Air France, men jag har ändå en enorm lust att bryta ner duon in i minsta detalj, för att på så sätt finna essensen av begreppet "klassiker". Men jag låter bli, och lyssnar i stället på "Collspsing at Your Doorstep" - lyssna! Eller ser på videon till "Windmill Wedding" - se och lyssna!

3. Animal  Collective - Water Curses
Animal Collective är en institution inom Brooklyns musikscen, men det hindrar dem inte från att fortsätta ge ut fantastisk musik, även om nyhetens behag är över för länge sedan. I år gav de tyvärr inte ut något album, men däremot EP:n "Water Curses", där bl.a. titellåten är ett magnifikt exempel på detta bands unika ljudbyggen - lyssna! Och det är väl ingen som missat att de ger ut sitt nya album "Merriweather Post Pavillion" i början av nästa år. 

2. SALEM - Water EP
Jag har varit tveksam inför SALEM under det gångna året; gradvis föll emellertid bitarna på plats, vilket inledningsvis skedde genom Bruce Spingsteen-covern "Brustreet", som dök upp i början av året. Men på denna lista återfinns senaste EP:n "Water", vars mardrömslika och karga ljudbild river djupa sår, men ändå återvänder man till låtar såsom "Skullcruch" och "Water" - lyssna! För att nämna några referenser, är The Knife mer eller mindre självskrivna, men exempelvis låtar som "Redlights" och "Whenusleep" bär även spår av My Bloody Valentine och Cocteau Twins.

1. Fleet Foxes - Sun Giant EP
Det gick inte att ungå årets första stora hype, där harmonier lika förädiska som sirenernas sång försökte få dig att inte lyssna på något annat än Robin Pecknolds silkesrena röst. Men det gäller fortfarande att vara på sin vakt.