GORILLAN

Gorillan säger: "Det är många frontfigurer som misslyckats på egen hand, medan de som stått i skuggan trätt fram som begåvade soloartister; nedan presenteras 8 artister som både klarat av att behålla sin roll och de som tagit chansen att överglänsa sina mer kända bandkollegor. Dennis Wilson är ett av de bästa bevisen för det sistnämnda, medan Gram Parsons däremot förstärkte sin roll inom countryrocken med sin första soloskiva".
 
   8. Syd Barrett - The Madcap Laughs (1970)
Barretts första soloalbum spelades in strax efter att han lämnade/sparkades av medlemmarna i Pink Floyd 1968, vilket dock inte hindrade Roger Waters och Dave Gilmours medverkan på skivan. Detta är ändå ett album som helt och hållet bär Barretts underfundiga signum, där udda infall ges fullt utrymme (även om exempelvis "Here I Go" och "Love You" är traditionella poplåtar i grunden - lyssna!).

  7. Chris Bell - I Am the Cosmos (1978)
1978 avled den forne Big Star-medlemmen i en bilolycka, vilket sköt upp hans solodebut med 15 år, vilket borde diskvalificera albumet på denna lista, men för mig är detta ett testamente över ett tragiskt livsöde, som inte har något att göra med albumets egentliga releasedatum. Innan sin död han emellertid Bell ge ut sin debutsingel "I am the Cosmos", men jag ger er b-sidan "You and Your Sister" - lyssna! (en låt som spelades in tillsammans med vännen och förre bandkollegan Alex Chilton).

  6. Klaus Schulze - Irrlicht (1972)
Klaus Schulze startade sin karriär i banden Tangerine Dream och Ash Ra Tempel, men för att utveckla sina musikaliska idéer spelade han in en soloskiva, vilket ledde till ett av 70-talets bästa ambient/drone-album. Brian Eno blev mäkta imponerad.  

  5. Iggy Pop - The Idiot (1977)
Enligt en känd skröna räddades Iggy Pops musikkarriär av David Bowie genom albumen "The Idiot" och "Lust for Life", som släpptes med endast 11 månaders mellanrum. Hursomhelst är det två klassiska album. 

  4. Dennis Wilson - Pacific Ocean Blue (1977)
Det finns spår på "Pacific Ocean Blue" som är bättre än det mesta som spelats in, och till de bästa hör exempelvis "Thoughts of You" - lyssna I denna låt hålls inte känslorna tillbaka, vilket speglar Wilsons sångstil och låtskrivande mer än något annat. Emellanåt blir emellertid musiken aningen stelbent, nästintill "gubbigt", vilket sänker helhetsintrycket.
 
   3. Gram Parsons - G.P. (1972)
Det sägs att Gram Parsons lade grunden för countryrocken, men det låter jag vara osagt; det är dock utom tvivel att denna skiva borde sålt platina (men det gjorde den inte).
 
  2. Curtis Mayfiled - Curtis (1970)
Likt övriga artister på denna topplista lyckades upphovsmannen skapa ett mästerverk vid första försöket, men tillskillnad från flertalet av dessa slog han även kommersiellt, vilket skedde genom den suveräna och funkinspirerade singeln "(Don't Worry) If There's a Hell Below, We're All Going to Go" - lyssna! The Impressions var ett minne blott.

  1. Brian Eno - Here Come the Warm Jets (1974)
Inom loppet av ca. 11 månader släppte Eno två klassiska soloalbum - ovanstående "Here Come the Warm Jets", samt uppföljaren "Taking Tiger Mountain (By Strategy)"! Dessförinnan hade han dessutom spelat in skivan "No Pussyfooting" tillsammans med Robert Fripp, samt lämnat Roxy Music efter deras andra album "For Your Pleasure". Detta är en produktivitet som slår det mesta, men karriären hade bara börjat.