GORILLAN

  Beirut - Elephant Gun
Klar för Way Out West - måste ses!
  Stanley Brinks - Stanley Brinks
André Herman Düne blir Stanley Brinks...
  Beach House - Heart of Chambers
Ny video från senaste skivan "Devotion"
  David Bowie - Be My Wife
Klassisk låt från 1977 - se videon! (notera minspelet)
  The Raincoats - Lola
Strålande Kinks cover...
  The Weakends - Death Ride
Rob's House Records senaste franska fynd gör det igen...
  The Byrds - You Ain't Going Nowhere
Inget band tolkar Bob Dylan bättre...
  MGMT - Time to Pretend
Hoppas fortfarande att de ska bokas till Way Out West...
  Lovvers - Laughing Man
En mindre hype på de brittiska öarna - bra punkrock!

Gorillan säger: "Det amerikanska skivbolaget FatCat Records har haft svårt att ge ut intressant material den senaste tiden, men Our Brother the Native fångade mig omedelbart; musiken är oerhört suggestiv, nästintill mardrömslik - se nya videon "Younger" från senaste skivan "Make Amends For We Are Merely Vessels" (8 minuter av skräckblandad förtjusning)".

Gorillan säger: "Brittiska folksångerskan Bridget St. John på 93:e plats över de 100 bästa 60-talslåtarna är en av alla bortglömda kvinnliga artister; rent röstmässigt kan hon liknas vid Nico, men tillskillnad från henne är St. John mer traditionell i sitt uttryckssätt - musiken blir aldrig lika påträngande eller depressiv! Istället samsas sköra melodier med lätta arrangemang; låten "Ask Me No Questions" är hämtad från 1969 års debut, och med sina hela 8 minuter utgör den skivans centrala komposition. Följande låt "Many Rivers to Cross" av Jimmy Cliff är en utav de största "pop-reggae"-hitsen någonsin och återfinns på 1969 års självbetitlade album; förutom denna låt rekommenderar jag också den jamaicanska gangsterfilmen "The Harder They Come" från 1973, där Cliff spelar den hårt ansatte och efterspanade reggaeartisten Ivanhoe Martin; soundtracket som släpptes redan året innan filmreleasen innehåller för övrigt "Many Rivers to Cross", men hela albumet håller minst lika hög klass".

Bridget St. Johns MySpace

Gorillan låter meddela: "Just nu fösöker jag hitta de 8 bästa coverlåtarna, men processen går sisådär; majoriteten av alla coverversioner jag lyssnat på är riktigt dåliga - personligen anser jag att en tolking bör väcka liv i en gammal låt (oavsett kvalitén på originalet). Utan denna inställning blir vanligtvis resultatet förutsägbart; kan även passa på att tacka för alla tips, samt själv nämna brittiska The Wave Pictures fina tolkning av Sam Cookes "A Change Is Gonna Come". Passa också på att lyssna på deras senaste singel "Now You Are Pregnant" - band som "namedroppar" andra artister har alltid ett bra utgångsläge hos mig!".

The Wave Pictures MySpace

Gorillan säger: "Jag har redan nämnt min förkärlek inför udda personligherer; för tillfället är jag helt såld på Dave Cloud & the Gospel of Power - lyssna på hans nya album "Pleasure Before Buisness" som ges ut av Londonbaserade indieetiketten Fire Records (de släppte också Dave Clouds "Napolean of Temperance" från 2006). Musikaliskt rör det sig om förvrängd country-rock, gästat av Lambchop-medlemmar; skivans andraspår "Land of a Thousand Dances" är dessutom en duett med Nina Persson - udda så det förslår!".

Dave Cloud & the Gospel of Powers MySpace

Gorillan säger: "Det händer en hel del på Andra Långgatan i Göteborg för tillfället; vissa butiker försvinner, medan andra öppnar - det senaste tillskottet utgör caféet "Mitt Andra Hem" (gamla Dietrich). Det öppnade förra veckan och är helt klart värt ett besök; inredningen är dov - liknar ett musikcafé någonstans på Manhattan! Atmosfären är inbjudande, vilket borde betyda att de flesta kan trivas. När jag och min flickvän var där spelades även underskön 60-tals soul - finns det något ytterligare att begära?! Ägarna anser faktiskt att det finns mer att erbjuda; den som är intresserad kan nämligen abbonnera lokalen kvällstid, för att kunna samordna egna festligheter eller exempelvis modevisningar (DJ-utrustning finns tillgänglig), och för filmkonnosörer finns det t.o.m. möjligheter att se på film. Glömde att nämna mat- och caféutbudet".

Gorillan säger: "Skip Spence var bl.a. medlem i Jefferson Airplane och Moby Grape; låten "War in Peace" som återfinns på 95:e plats över de 100 bästa 60-talslåtarna är dock hämtad från hans enda soloskiva "Oar" från 1969. Det är en atmosfärisk låt, vars inspiration hämtas från kalifornisk folkrock, där psykedeliska influenser var regel istället för undantag. Personligen har jag dessutom alltid haft ett stort intresse för musiker som inte följt givna normer - Syd Barrett, Roky Erickson och Daniel Johnston! Till denna skara hör även Skip Spence, vilket i mina öron förstärker hans dragningskraft. Garagerockbandet The Electric Prunes på nästföljande plats är ytterligare en grupp som främst är ihågkommet för sin medverkan på Nuggets-boxen; deras singel, tillika debuttitel "I Had Too Much to Dream (Last Night) från 1967, skvallrar emellertid om kvalitéer som de allra flesta 60-tals band saknade. Intresserade bör för övrigt söka upp Jayne Countys punkversion från 1978 av The Electric Prunes magnum opus".

The Electric Prunes MySpace

Gorillan låter meddela: "På måndag kl 22:03 i P3 sänds en intervju med Sarah Assbring bakom El Perro del Mar, vilket förmodligen kan vara något att se framemot; den nya skivan "From the Valley to the Stars" är hursomhelst riktigt bra".

Gorillan oroar sig inför sin nyfunna kärlek inför svensk musik. Förut var han relativt skeptisk inför inhemska band, men sedan de senaste årens utlandsvistelser, har intresset ökat - Gorillan undrar varför?! Han antar att det främst beror på ett behov av att hävda sin egen kulturella identitet, när omgivningen är ovetande om dess bakgrund, och detta trots att det kanske finns bättre artister i exempelvis Manchester. Det existerar ändå ett starkt behov av att hävda sin egen musikaliska tradition. Gorillan tycks med andra ord mena att det är intressantare att spela El Perro del Mars "Somebody's Baby" för ett antal hipsters i Berlin, än att göra detsamma i Göteborg.
    Gorillans främsta rädsla, är emellertid att bli en människa med musikaliska skyddslappar, där den egna traditionen i regel betyder mer än den utländska; det värsta scenariot för honom vore antagligen att vakna upp som skribent för brittiska musikmagasinet Q, och utav atuomatic endast älska Beatles, Stones eller Oasis. Enligt Gorillans synsätt skulle det här antagligen vara som att leva sitt liv, genom att konstant trycka på stereons repeatknapp och att på detta sätt aldrig kunna ta ett steg framåt.
    Huruvida Gorillans gillande av svensk musik eller hans rädsla för att bli en s.k. Q-människa tar överhanden, kan tyvärr bara framtiden utvisa. Det är bara att hoppas att problematiken löser sig. Hursomhelst passar Gorillan på att tipsa om två favoritlåtar; den ena är "Sexual Intercourse" av The Gaye Blades, medan Markus Krunegårds helt makalösa första singel "Jag är en vampyr" utgör det andra låttipset. Undertecknad kan bekräfta att dessa låtar är väl värda att kolla upp. Till sist vill Gorillan även påminna om Demon's Claws kommande Sverigebesök/Shadazz

Gorillan låter meddela: "Igår fick jag det tråkiga beskedet att Tim Buckleys "Starsailor" inte går att få tag på; det är desto roligare att berätta om Viktor Johansson som vann Borås Tidnings debutantpriset för "Kapslar" (en mer värdig vinnare går inte att få tag på). Detta är för övrigt en person/poet med klanderfri musiksmak".

Gorillan inleder: "Jag har en uppenbar tendens att återkomma till det brittiska skivbolaget Stolen Recordings, som under det senaste halvåret hissat sin DIY-flagga på allvar; det mesta är enkelt inspelat, musiken har således inget att göra med inhyrda proffsmusiker eller demonproducenter. Det är glädjen som är viktigast. Till de mer intressanta banden hör bl.a. Let's Wrestle och Pete and the Pirates, vars album "Little Death" precis nått skivmarknaden (men jag vill även passa på att nämna "folkmusikern" Mathew Sawyer and the Ghosts)".

Gorillan fortsätter: "Förra året köpte jag Pete and the Pirates sjua "Knots" och som brukligt bland världens "Gör-det-själv"-band var designen charmigt enkel; detsamma gällde videon (energisk bilfärdseufori). Den nya singeln "Mr. Understanding" är uppbyggd på ett likartat sätt, vilket endast förstärker bandets bekymmersfria image; det här betyder dock inte att "Little Death" uteslutande består utav snabba spår - lyssna på lågmälda "Humming" eller vackra "Song for Today"! Förutom nämnda låtar är även "Lost in the Woods" en given favorit".

Gorillan avslutar: "Det här är inte ett album för människor som söker originalitet; med en sådan inställning kan förmodligen "Little Death" verka både fantasilös och förutsägbar, men är däremot behovet starkt av rastlös indiepop, kan inget band vara mer lämpligt än Pete and the Pirates. Och nu är det endast upp till dig om du vill ta del av Stolen Recordings övriga katalog".

Pete and the Pirates MySpace

Gorillan låter meddela: "Nu har jag valt ut de låtar som ska vara med på topplistan över de 100 bästa 70-talslåtarna - men det lär dröja ett tag innan den publiceras! Precis som förra gången representeras varje artist eller grupp endast genom en låt (det är intressantare med mångfald). Har dessutom börjat planera nästa topp 8, som ska rangordna de bästa coverlåtarna; fick denna idé när jag lyssnade på The Slits fantastiska tolkning av "I Heard It Through the Grapevine" från 1979 (originalversionen spelades in av Marvin Gaye)".

The Slits MySpace

Gorillan säger: "Van Dyke Parks är mest känd som Brian Wilsons sidekick, men för vänner av Joanna Newsom är han förmodligen mer bekant såsom stråkarrangör; det var nämligen Parks som arrangerade "Yr", och de som hört det albumet kan med lätthet relatera till 1968 års "Song Cycle" - likheterna mellan de båda skivorna är uppenbara! På min lista över de 100 bästa 60-talslåtarna valde jag att ta med "The Attic", för att den på ett underbart sätt pendlar mellan det naiva och det seriösa (precis som Newsom). På nästföljande plats hamnade The Shangri-Las, vars "Out in the Streets" från 1965 är ett utmärkt exempel på s.k. flickpop; uttrycket nedvärderar emellertid musiken, som ofta har långtmer djup än övrig listpop från mitten av 60-talet. Jackson C. Fank som hamnat precis före The Shangri-Las, är en av otaliga artister som aldrig fick något genombrott - men han influerade desto fler, bl.a. Sandy Denny och Nick Drake, som vid flera tillfällen uttryckt sin beundran! "You Never Wanted Me" är hämtad från Franks enda album "Blues Run the Game" från 1965".

Jackson C. Franks MySpace
 

Gorillan säger: "Det är inte ovanligt att det går inflation i bruket av olika musikbegrepp och artist jämförelser; under vissa perioder känns det som samtliga musikjournaliser sneglar på varandra, för att på så sätt inte göra bort sig. För ett antal år sedan hårdlanserades exempelvis begreppet krautrock - det mesta jämfördes därefter med krautrock! Det är givetvis positivt ifall fler börjar lyssna på grupper som Can eller Faust (men samtliga begrepp förlorar sitt värde om de används alltför ofta). Ett band som ofta får dra ett stort lass är Velvet Underground, som tycks länkas samman med all typ av rockbaserad indierock; ett annat uppenbart exempel är Kate Bush, vars namn syntes överallt för ett antal år sedan - i dagsläget är det dock få som jämförs med henne! För stunden är det istället Paul Simon som tagit över ledarrollen som huvudinfluens. Läs senaste numret av Sonic och du kommer att förstå".

Gorillan säger: "Idag premiärspelades Markus Krunegårds debutsingel "Jag är en vampyr" på P3, och visst känns musiken igen från senaste skivan med Laakso (ett av de allra bästa svenska skivsläppen under senare år). Den största skillnaden är naturligtvis språkbytet, men det svenska språket passar honom alldeles utmärkt - måste erkänna att jag haft svårt för Krunegårds finska brytning! Kritiker kommer säkert anklaga honom för att vara en banal låtskrivare, men enligt mig är det hans texter som är den stora styrkan; det är inte enkelt att vara både självutlämnande och banal. En annan positiv upplevelse är det nya gitarrsoundet".

Markus Krunegårds MySpace

Gorillan låter meddela: "Tyvärr kommer jag att missa Yeasayers spelning på Pustervik den 27 februari eftersom jag måste jobba; det är givetvis oerhört tråkigt, men som tur är de tillbaks till sommaren - de besöker nämligen på Way Out West! Nyligen blev det dessutom klart att Iron & Wine ämnar spela på festivalen, vilket borde passa utmärkt, även om Sam Beam delvis frångått sin lägereldsromantik (se senaste videon "Boy with a Coin"). Enligt envisa rykten ska även The National vara på väg till Göteborg i sommar".

Gorillan låter meddela: "Nu har jag valt ut de album som ska vara med på listan över de bästa krautskivorna; det har inte varit lätt, men nedanstående skivor klarade utgallringen".


                                    
Ash Ra Tempel - Schwingungen (1972)     Neu! - Neu! 75 (1975)

                                    

Faust - Faust IV (1973)                             Amon Düül II - Tanz Der Lemminge (1971)

                                    
Can - Ege Bamyasi (1972)                         Cluster - Cluster 71 (1971)

                                                   
Harmonia - Musik Von Harmonia (1974)     Kraftwerk - Autobahn (1974)          

Gorillan säger: "De två sista platserna på listan över de 100 bästa 60-talslåtarna innehas av The Monkees och The Seeds. Det förra bandet konstruerades för en amerikansk tv-serie; än idag känner de allra flesta till superhiten "I'm a Beliver", som var uppföljare till debutsingeln "Last Train to Clarksville" (1966) - båda är ett uppenbart svar på The Beatles! Min personliga relation till "I'm a Beliver", är att låten fanns inspelad på ett gammalt blandband som jag lyssnade på som barn (främst i bilen). Varje gång den spelades höjdes stämningen, vilket fortfarande präglar min syn på låten. Garagebandet The Seeds nådde inte alls liknande framgångar; för de flesta är de främst ihågkomna för sin medverkan på Nuggets-boxen och att deras "Mr. Farmer" finns med på soundtracket till "Almost Famous". För mig är låten "Cant Seem to Make You Mine" från 1966 ett typexempel för dåtidens framväxande garagescen, som även kan ses som en motpol till Beatles-hysterin (såg dessutom en spelning med bandets frontfigur Sky Saxon för ett par år sedan)".

The Monkees MySpace

Gorillan säger: "Lyssnar för tillfället på Pacific!:s debutskiva "Reveries" (släpps den 27 februari). De flesta av dessa låtar har redan givits ut genom deras tre tolvor; av 12 spår, är det endast fem som är outgivna - "Break Your Social System", "Love isn't Always on Time", "Poolside Bungalow", "Sunrise" och "Silent Running". Personligen tycker jag inte att någon av de nya låtarna är lika bra som singeln "Hot Lips", som för övrigt fick relativt mycket speltid på P3 i sommras; emellanåt blir det alltför tillbakalutat (resulterar i att musiken känns oengagerande). Det mest intressanta är de countryinfluerade gitarrerna som bl.a. hörs i de två avslutande låtarna, vilket ger mer variation åt ljudbilden! Det är även kul att höra arvet från The Byrds och Dennis Wilson".

Gorillan låter meddela: "För er som inte fått nog av listor, kan jag meddela att kommande topp 8 ska rangordna de bästa krautskivorna, dvs. tysk musik som producerades i början av 1970-talet, och som kan ses som en förlängning av 60-talets progressiva och psykedeliska rock . Titta gärna närmare på listan över de 8 bästa japanska banden/artisterna".

100 THE MONKEES - I'M A BELIEVER
  99 THE SEEDS - CAN'T SEEM TO MAKE YOU MINE
  98 VAN DYKE PARKS - THE ATTIC 
  97 THE SHANGRI-LAS - OUT IN THE STREETS
  96 JACKSON C. FRANK - YOU NEVER WANTED ME
  95 SKIP SPENCE - WAR IN PEACE
  94 THE ELECTRIC PRUNES - I HAD TOO MUCH TO DREAM (LAST NIGHT)
  93 BRIDGET ST. JOHN - ASK ME NO QUESTIONS
  92 JIMMY CLIFF - MANY RIVERS TO CROSS 
  91 SIMON & GARFUNKEL - I AM A ROCK
  90 JEFFERSON AIRPLANE - SOMEBODY TO LOVE
  89 GENE CLARK - TRIED SO HARD 
  88 SUSAN CHRISTIE - YESTERDAY, WHERE'S MY MIND?
  87 THE HEPTONES - PARTY TIME
  86 THE SUPREMES - BABY LOVE
  85 THEM - GLORIA
  84 LEE 'SCRATCH' PERRY - PEOPLE FUNNY BOY
  83 STRANGER & PATSY - WHEN I CALL YOUR NAME
  82 THE MONKS - I HATE YOU
  81 LAURA NYRO - STONED SOUL PICNIC
  80 MARTHA & THE VANDELLAS - NOWHERE TO RUN
  79 JOE TEX - SHOW ME
  78 PENTANGLE - SPRINGTIME PROMISES
  77 ALTON ELLIS - DANCE CHRASHER
  76 SOFT MACHINE - AS LONG AS HE LIES PERFECTLY STILL
  75 OTIS REDDING - (SITTIN' ON) THE DOCK OF THE BAY
  74 VINCE MARTIN - SNOW SHADOWS
  73 VASHTI BUNYAN - LOVE SONG
  72 THE PRETTY THINGS - GET THE PICTURE?
  71 PUGH ROGEFELDT - HÄR KOMMER NATTEN
  70 CAPTAIN BEEFHEART & THE MAGIC BAND - ZIG ZAG WANDERER
  69 THE DOORS - THE END
  68 FRED NEIL - DOLPHINS
  67 ARETHA FRANKLIN - RESPECT   
  66 MAXINE BROWN - ASK ME
  65 THE IMPRESSIONS - THIS IS MY COUNTRY
  64 THE INTERNATIONAL SUBMARINE BAND - LUXURY LINER
  63 THE ETHIOPIANS - EVERYTHING CRASH
  62 THE RONETTES - BE MY BABY
  61 THE HOLY MODAL ROUNDERS - THE MIND CAPSIZED
  60 THE BEAU BRUMMELS - TURN AROUND
  59 WAYLON JENNINGS - JUST TO SATISFY YOU
  58 CREAM - SUNSHINE OF YOUR LOVE
  57 SUN RA - ATLANTIS
  56 WILSON PICKETT - YOU CAN'T STAND ALONE
  55 THE INCREDIBLE STRING BAND - A VERY CELLULAR SONG
  54 KING CRIMSON - I TALK TO THE WIND
  53 CANDI STATON - THAT'S HOW STRONG MY LOVE IS
  52 FRANCE GALL- LAISSE TOMBER LES FILLES
  51 THE WHO - MY GENERATION
  50 SILVER APPLES - LOVEFINGERS
  49 BEN E. KING - STAND BY ME
  48 THE STAPLE SINGERS - FREEDOM HIGHWAY
  47 PEARLS BEFORE SWINE - IMAGES OF APRIL
  46 TYRANNOSAURUS REX - CHILD STAR 
  45 TIM BUCKLEY - BUZZIN' FLY
  44 KAREN DALTON - HOW DID THE FEELING FEEL TO YOU
  43 TIM HARDIN - DON'T MAKE PROMISES                          
  42 THE BAND - WHISPERING PINES 
  41 TOWNES VAN ZANDT - WAITIN' AROUND TO DIE
  40 JAMES CARR - YOU'VE GOT MY MIND MESSED UP
  39 THE UNITED STATES OF AMERICA - CLOUD SONG
  38 SAM COOKE - A CHANGE IS GONNA COME 
  37 VAN MORRISON - CYPRUS AVENUE 
  36 PINK FLOYD - SEE EMELY PLAY
  35 LEONARD COHEN - SISTERS OF MERCY
  34 SLY & THE FAMILY STONE - STAND!
  33 JOHN COLTRANE - A LOVE SUPREME, PT1: ACKNOWLEDGEMENT
  32 JIMI HENDRIX - VOODOO CHILD (SLIGHT RETURN)
  31 ELVIS PRESLEY - SUSPICIOUS MIND
  30 LED ZEPPELIN  - WHOLE LOTTA LOVE
  29 THE SONICS - THE WITCH
  28 DAVID BOWIE - SPACE ODDITY
  27 THE BEATLES - LUCY IN THE SKY WITH DIAMONDS
  26 FAIRPORT CONVENTION - AUTOPSY
  25 TOOTS & THE MAYTALS - DO THE REGGAY
  24 JOHNNY CASH - I WALK THE LINE
  23 THE ROLLING STONES - PAINT IT BLACK
  22 THE KINKS - BIG SKY 
  21 MILES DAVIS - IN A SILENT WAY/IT'S ABOUT TIME
  20 NICO - FROZEN WARNINGS
  19 CAN - FATHER CANNOT YELL
  18 THE FLYING BURRITO BROTHERS - DARK END OF THE STREET
  17 NICK DRAKE - RIVER MAN
  16 MC5 - COME TOGETHER
  15 THE ZOMBIES - HUNG UP ON A DREAM
  14 JAMES BROWN - SAY IT LOUD (I'M BLACK, AND I'M PROUD)
  13 BUFFALO SPRINGFIELD - EXPECTING TO FLY 
  12 THE 13TH FLOOR ELEVATORS - YOU'RE GONNA MISS ME
  11 SCOTT WALKER - MONTAGUE TERRACE (IN BLUE)
  10 ISAAC HAYES - WALK ON BY
    9 THE BEACH BOYS - GOD ONLY KNOWS 
    8 NEIL YOUNG - COWGIRL IN THE SAND
    7 AMON DÜÜL II - KAANAN
    6 THE BYRDS - GOIN' BACK
    5 NINA SIMONE - TO BE YOUNG, GIFTED AND BLACK
    4 THE STOOGES - NO FUN
    3 BOB DYLAN - BALLAD OF A THIN MAN
    2 THE VELVET UNDERGROUND - HEROIN
    1 LOVE - YOU SET THE SCENE

 

Gorillan säger: "Inom kort publiceras listan över de 100 bästa 60-talslåtarna; innan tänkte jag emellertid påminna om förutsättningarna - klicka här! Tar dessutom tillfälle i akt att hylla Viktor Johansson som är nominerad till årets debutant utav Borås Tidning (rekommenderar samtliga att läsa diktsamlingen "Kapslar").

Gorillan låter meddela: "Det är allmänt känt att Scarlett Johansson ska släppa en skiva senare i vår, men fram till nu har det endast varit tal om att hon ska tolka Tom Waits; kan inte påstå att jag varit särskilt intresserad, trots att jag är ett stort Waits fan - men nu har det kommit fram att David Bowie ska medverka som duettpartner! Bowie ska sjunga på både "Falling Down" och "Fannin' Street" (kan det ha något att göra med producenten David Sitek?!)".

Gorillan låter meddela: "Markus Krunegård ska bli ny programledare för P3 Live Session, och det istället för Annika Norlin (det första programet sänds redan den 20 februari). Krunegård är som redan nämnts även aktuell med sin första soloskiva "Markusevangeliet", som enligt egen utsago är färdiginspelad och redo för marknaden i början av april - första singel lär bli "Jag är en vampyr". Själv har jag dock endast hört "Stjärnfallet", men detta är en låt som textmässigt och musikaliskt slår det mesta på fingrarna".

Gorillan tillägger: "Det verkar som redaktionen för musiktidningen Sonic äntligen lyckats få upp ögonen för Stolen Recordings genom att hylla Let's Wrestle - det var på tiden!".

Gorillan låter meddela: "Nu har jag publicerat kommentarerna rörande glamrockslistan; missa inte den fantastiska live versionen av Bowies "My Death" - ren magi!".

Gorillan låter meddela: "Nu har jag valt ut de låtar som ska vara med på topplistan över de 100 bästa 60-talslåtarna (men har inte bestämt ordningen). Varje grupp eller artist representeras endast genom en låt; det har däremot ingen betydelse om en och samma person varit med i flera band; vissa artister kan med andra ord vara representerade vid flera tillfällen, fast under skilda namn. Detsamma gäller eventuella soloprojekt. Listan presenteras kommande fredag - planerar också att kommentera varje låt i efterhand, vilket förmodligen kommer att ske varje onsdag och söndag framöver. När samtliga låtar diskuterats, listar jag de 100 bästa 70-talslåtarna".

Gorillan säger: "Det har talats och viskats om nittiotalets återkomst, vilket fått mig att häpna över mänsklighetens totala idébrist - är det omöjligt att inte blicka tillbaks när ett årtionde går mot sitt slut?! Mina farhågor besannades när jag tyckte mig höra Mariah Carey wailandes i mitt öra; en mardröm i 90-tals tappning fick mitt hjärta att stanna upp. Under ett par omtumlande sekunder föreställde jag mig hur hela mänskligheten gick under i ett nostalgiskt glittermoln (denna oroande känsla översteg förra årets Burial-hype). Det visade sig emellertid att "Bleeding Love" sjöngs av den senaste toppliste-artisten Leona Lewis - nittiotalet slog mig ändå stenhårt i ansiktet! För att återställa balansen och få mig själv på fötter, lyssnade jag istället på Brooklyns Santogold; vars musik kan beskrivas som raka motsatsen till listproducerade ballader, och i likhet med vännen, samt turnékollegan M.I.A. rör det sig om en blandning av reggae, punk och hiphop - ledorden är attityd och egensinne!"

Santogolds MySpace

Gorillan låter avslöja: "Det är med stor glädje som jag avslöjar, att mitt liv ska förevigas genom en tecknad serie; ni kommer således att kunna följa mig utifrån en serietecknares ögon - dessa illustrationer lär beröra alltifrån unika kändismöten till dråpliga vardagssituationer! Det är bara att hålla utkik efter "Gorillans Eskapader". Själv håller jag givetvis fortsatt koll på de viktigaste och mest betydelsefulla musikhändelserna, som att Atlantas Black Lips spelade hos Conan O'Brien förra veckan".

Gorillan säger: "I lördags såg jag och min flickvän "The Darjeeling Limited", som tillskillnad från Wes Andersons övriga filmer upplevdes som långtmer känslosam, dvs. karaktärerna utstrålade värme och empati; filmens grundtema var dock detsamma - nämligen dysfunktionella relationer! Den nya "feelgood"-stämningen, sammanblandat med regissörens tidigare patenterade scen- och dialogupplägg, gav med andra ord ett positivt intryck; i efterhand blir helhetsintrycket givetvis mer än godkänt, och tillsammans med det fantastiska soundtracket -bygger bl.a. på The Kinks album "Lola vs. the Powerman & the Money-Go-Round, Pt. 1"- uppnås kriterierna för en klassisk Wes Anderson film. The Kinks "This Time Tomarrow" kan för övrigt likställas med "The Darjeeling Limiteds"-ledmotiv, vilket förtydligas genom filmens trailer. Det är förresten en låt som tidigare använts av den franske regissören Philippe Garrel i "Les Amants Reguliers" - se och lyssna!".

Gorillan låter meddela: "Den 27 februari släpps äntligen El Perro del Mars uppföljare till "Look! It's El Perro Del Mar!", och förhoppningsvis kommer det nya albumet att bli minst lika bra som debuten; den skivan präglades starkt av klassisk flickpop och ett storslaget Phil Spector-sound. Det nya albumet "From the Valley to the Stars" anses emellertid ha ett bredare anslag, vilket bl.a. inkluderar Göteborgssymfonikerna. Hursomhelst förtjänar Sarah Assbring som står bakom artistnamnet El Perro Del Mar all framgång (intresserade kan för övrigt läsa om den nya skivan i både Nöjesguiden och Plaza)".

Gorillan tillägger: "Nyfikna själar kan besöka El Perro Del Mars blogg, för att på så sätt mätta sin hunger inför det stundande skivsläppet".

Gorillan säger: "Under gymnasietiden blev jag intresserad av musik på allvar; innan lyssnade jag mest sporadiskt, utan att egentligen bry mig - det var ett tidsfördriv! Men efterhand blev musiken allt viktigare, och på grund av att jag vantrivdes på min gymnasieskola -efter nian flyttade min familj till en ny ort- behövde jag en tillflykt, dvs. musiken. Jag hade länge haft en samlingsskiva med David Bowie, men det var inte förrän nämnda period som jag började intressera mig på ett djuplodat plan. Bowie följde därefter med mig överallt (charterresor, hemmafester, fotbollsläger, sommarjobb). När jag sedan upptäckte skivorna "Ziggy Stardust" och "Alladin Sane" föll alla bitar på plats, och utifrån dessa formades mitt intresse för musik. 12 år efter "uppvaknandet" betyder dock Bowie lika mycket som innan, skillnaden är att mitt musikaliska universum expanderat med ofantliga proportioner (nedan listar jag de glamskivor som betytt allra mest för mig)."

  8. Mott the Hoople - All the Young Dudes (1972)
De flesta anser att 1973 års "Mott" är bandets bästa skiva, men en skiva som innehåller Bowies specialskrivna "All the Young Dudes" måste vara med på denna lista.
  
  7. Queen - Sheer Heart Attack (1974)
Enligt min åsikt är det här Queens bästa skiva, men de har aldrig betytt särskilt mycket; främst förknippar jag bandet med Mick Rocks foton. Den låt som ändå fått mig att placera bandet som nummer sju, är andraspåret "Killer Queen" - teatralisk glamrock! Annars har jag oerhört svårt att se storheten med Queen.

  6. New York Dolls - New York Dolls (1973)
Vissa har kallat New York Dolls för Rolling Stones-kopior, men det är att förenkla verkligheten; de som inte förstod bandets rockmaner borde aldrig ha uttalat sig, för att se Johnny Thunders uppträda borde nämligen utgöra musikundervisningens basutbud - se Grey Old Whistle Tests live version av "Jet Boy" och du kommer att förstå! Glamrock med punkattityd.

  5. T-Rex - Electric Warrior (1971)
Marc Bolan som utgjorde kärnan i T-Rex var den mest framgångsrike glamrocksartisten i början av 1970-talet, och det talades t.o.m. om "T-Rextasy" (i jämförelse med 60-talets Beatlemania). Bolans ofattbara framgånssaga var dock på nedgång så tidigt som 1973, och albumet "Tanx" kan ses som hans sista stora ögonblick. Electric Warrior är emellertid det självklara valet ifall du vill uppleva glamrockens rena essens, där banala texter samsas med arrogant sång och uppkäftig attityd!.

  4. Lou Reed - Transformer (1972)
Den här skivan ses som Reeds enda stora kommersiella framgång (åtminstone vid realesen). De flesta har förmodligen hört "Walk on the Wilde Side" och "Perfect Day"; dessa låtar arrangerades förresten av Bowies dåvarande gitarrist Mick Ronson, som tillsammans med Bowie även står för skivans produktion. Omslagsfotot är dessutom taget av Mick Rock.

  3. Brian Eno - Here Come the Warm Jets (1974)
Efter att Eno lämnat Roxy Music påbörjade han en mycket framgånsrik karriär som soloartist och producent; och det här albumet utgör ett talande exempel på Enos förmåga att skapa något unikt utifrån sitt musikaliska kunnande. Redan inledningslåten "Camel's In the Needles Eye" ger mig gåshud, och precis som i Todd Haynes film "Velvet Goldmine" fungerar låten som den perfekta introduktionen till glamrocken.
  
  2. Roxy Music - For Your Pleasure (1973)
Det här är en av mina absoluta favoritskivor, som är minst lika bra nu som då; det är dessutom det sista albumet som bestod av samtliga originalmedlemmar - efter inspelningen lämnade Brian Eno bandet. Den här skivan har dock redan berörts under kategorin Klassiker.

  1. David Bowie - The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders From Mars (1972)
David Bowies genombrottskiva från 1972 var även min favoritskiva under många år; idag har jag emellertid upptäckt hela Bowies skivkatalog, vilket resulterat i att albumet blivit mindre viktigt för mig (för tillfället känns Berlintrilogin intressantare!) Jag återkommer dock omgående till låtar som "Moonage Daydream", "Hang on to Yourself" och "Rock 'n' Roll Suicide"; en annan orsak till Ziggy Stardusts dagningskraft är D.A. Pennebakers livedokumentär från Bowies sista spelning som sitt "andra jag" (konserten ägde rum på Hammersmith Odeon Theatre den 3 juli 1973). En av mina favoritlåtar är en helt underbar tolkning av Jacques Brels "My Death" - lyssna själv! Det är för övrigt en låt som även Scott Walker tolkat på sin solodebut.

  
   

(fotografier av Mick Rock: Universe Pub 2005)