Portrait Painters "Forgive/Forget"
Gorillan säger: "Jag har mer eller mindre tröttnat på all den ångest och desperation som de flesta göteborgsbaserade indieband envist håller fast vid, och det allra senaste exemplet utgör Portrait Painters nya singel "Forgive/Forget" - lyssna! Är jag ensam om denna ståndpunkt?!".
Vill bara förtydliga att Portrait Painters nya singel ändå tillhör toppskiktet av götets indiepop. Men jag vill höra lite nya infallsvinklar - är det för mycket begärt?!
Ja, just Göteborgsscenen börjar bli lite uttjatad. Men det enda jag egentligen lyssnat på därifrån är Studio. Har alltid tyckt att Lekman var så löjlig, aldrig sett grejen med honom. Samma sak gäller de flesta andra "GBG-artister":
Tänker främst på den traditionella indiescenen, där Studio inte hör hemma. Vad tycker du förresten om Dan Lissviks soloplatta?! Annars har ju Pallers fått en hel den uppmärksamhet för "Humdrum":
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewProfile&friendID=422658244
Angående Jens Lekman, så känns inte han representativ för göteborgsscenen, utan jag tänker med på de band som utgår från Broder Daniel och Håkan Hellström.
Det jag eftersträvar är band såsom The Embassy - finfin göteborgspop!
jaha, jag hajar! Embassy gillade jag faktiskt en aning nån gång då jag lånade hem Tacking, men det var bara då, mitt i nån slags mini-New Order-period. Nu låter de ganska bleka tycker jag.
Jag kan inte så jättemycket annan göteborgspop.
Har försökt få tag på Lissviks platta digitalt ett tag nu, utan någon större lycka. De verkar dock ha den på den lokala bibblan, så jag får väl kila över dit i helgen...
Åhh, gillar ändå deras senaste singel "State' 08". Har annars svårt för svensk musik överlag; mycket går att lyssna på, men för att få den rätta känslan, så lyssnar jag hellre på annan musik.
håller med dig fullständigt. märks väl på mina listor också. det är egentligen bara studios och bob hunds respektive debutskivor som får plats bland mina 50/100 bästa skivor.
brukar inte det här med "uttjatad göteborgsscen" främst komma från sthlmare med en liten avundsjuka över att man själva aldrig skapat en egen musikscen utan bara legat runt med lite journalisthyper och "konst-band" som the concretes och dylikt?
;)
Nja, för tillfället hörs det även en hel del tissel och tassel bland göteborgsbanden själva. Alldeles nyligen Joel Alme. Jag slår således ett slag för paradimgskiftet... men visst har det redan hänt saker (som tur är)...
sebastian: det kan jag hålla med om, särskilt som jag själv är stockholmare. men som sagt, sveriges musikscen överhuvudtaget är ganska dålig, tycker jag.
Stockholmssyndromet har ju existerat hur länge som helst.
max: men du måste hålla med om att den svenska scenen blivit bättre under de senste fem åren.
den svenska "underground"-scenen ja, men "kvasi-mainstreamartisterna" (typ ternheim, lekman, osv.) är knappast bättre än för några år sedan.
Håller med om att artister såsom Ternheim, Räisänen, Maggio osv. är riktigt tråkiga. Därefter kommer artister såsom Frida Hyvönen och Annika Norlin, som ändå har något intressant att erbjuda, men som i slutändan ändå känns ganska bleka i jämförelse med de bästa utländska artistera. Lekman har jag dock ett ganska bra öga till, även om jag sällan lyssnar på honom.
För att sammanfatta - jag håller med dig!
