GORILLAN

Gorillan säger: "Handklapp är ett utav de vanligaste elementen inom kommersiell popmusik, och två av de allra mest spelade hitsen är för tillfället handklappslåtar - Håkan Hellströms "För en lång lång tid", samt Rhiannas "Take a Bow". I vanlig ordning blickar emellertid denna topplista bakåt, för att istället finna musikhistoriens guldkorn".

  8. The Shangri-las - Give Him a Great Big Kiss (1964)
Emellanåt finns det inget bättre än att lyssna på klassiska "girl-groups" som The Ronettes, The Shirells eller The Crystals. Deras musik blir aldrig testorestonstinn eller dränkt i feedback, men ändå känns sångerskor såsom Ronnie Spector lika kaxiga som exempelvis Gerry Roslie i The Sonics, och borde tillika ses som föregångare till punkrocken. Samma år som The Sonics släppte sin debutsingel "The Witch" släpptes även The Shangri-las "Give Him a Great Big Kiss", där Mary Weiss sjunger med självförtroende och pondus om sin nyfunna kärlek (naturligtvis till ett taktfast handklapp). Och det är med största sannolikhet ingen tillfällighet att New York Dolls spelade in en version utav "Give Him a Great Big Kiss, och att Johnny Thunders kände sig nödgad att göra detsamma inför sin solodebut "So Alone" från 1978. Garagepunkarna Black Lips döpte dessutom sitt senaste album "God Bad Not Evil" efter ett par textrader angående pojkvännens personlighet (och Greg Cartwright från Oblivians/Reigning Sound låg även bakom Mary Weiss comeback förra året). 

  7. Oblivians - Feel All Right (1997)
Detta är den modernaste låten på listan, men med de äldsta anorna; i grund och botten är det en gospellåt, som fördärvars med rå punkrock. Och de båda elementen leder till en handklappsorgie som vägrar att ta slut (åtminstone inte förrän låtens 3.26).

  6. Prince Phillip Mitchell - I'm So Happy (1979)
Det här är ett låtval som kan ses som en aptitretare inför kommande soullista (det vore dumt att spela ut sina bästa kort innan listans publicering). För de allra flesta är Mitchell förmodligen en ny bekantskap, och i ärlighetens namn är "I'm So Happy" en av få klassiker som framförts av denne northern soul-sångare; däremot har andra soullegender spelat i hans låtar med större framgång, bl.a. Candi Staton, Millie Jackson och Mel & Tim. Låten i sig är en discoinfluerad uptempolåt, som genom sin naiva text rörande kärlekens inverkan, omöjligen kan kandidera till något litterärt pris, men jag blir på ett fantastiskt och dansant humör - vilket är tillräckligt för mig!.

  5. The Zombies - Time of the Season (1968)
Denna singel blev en hit först ett år efter bandets uppbrott 1968, och hade dessutom föregåtts av ett antal singelfloppar -vilket är ofattbart med tanke på mästerverket "Oddessy & Oracle"- men genom "Time of the Season" fick de emellertid den framgång som de förtjänade; låten bärs fram av Colin Blunstones karakteristiska röst, men det är det ödsliga handklappet som ger "Time of the Season" dess omistliga karaktär (för att inte tala om det återkommande "aahhh").

  4. Pere Ubu - Humor Me (1978)
Det här är en låt som berörts tidigare, men för er som inte förstått det tidigare, så är "Humor Me" begåvat med ett av de snyggaste handklappen någonsin.

  3. David Bowie - Hang on to Yourself (1972)
Detta är en låt som består av musikhistoriens mest nonchalanta handklapp, och det känns nästan som om "The Spiders" står halvsovande och inte hänger med i låtens takt. Tillsammans med New York Dolls "Jet Boy" är det här utan tvekan glamscenens bästa handklapp.

  2. Faust - Läuft... Heisst das es Läuf Oder er Kommt Bald... Läuft (1973)
Kan inte komma på många krautlåtar med handklapp och detsamma gäller traditionell folkmusik, men här möts de båda genrerna i ett ögonblick utav genialitet; det är drömskt, medryckande och säreget - utan att bli svårlyssnat! Det rör sig helt enkelt om tysk mekanik, som uppblandats med organisk psykadelia.

  1. The Stooges - No Fun (1969)
Detta är ett låtval som borde vara självklar hos varje musikälskare, trots att Iggy Pop inte vuxit till sig ännu, men tillsammans med Ashton-bröderna och bassisten Dave Alexander skapades ändå en ljudbild som var långt före sin egen samtid (tillskillnad från The Shangri-las är dessutom The Stooges mer eller mindre självklara som fanbärare för punken).