Gorillan Recenserar (Holy Fuck)
Betyg: 8.6
Gorillan inleder: "Krautromantik... de svenska musikjournalisterna har sannerligen tagit till sig krautbegreppet; alltfler band sammanlänkas med Neu!, Can, Amon Düül ll och Faust. Detta har dock skett utan eftertanke, oftast känns kopplingen allt annat än genomtänkt - snarare brist på fantasi! Visst... det är ett vitt begrepp; alltifrån frisinnad galenskap till finstämd folkmusik kan klassificeras som krautrock. Hursomhelst är det alltför vanligt att moderna band betecknas som neokraut eller nykraut; att spela monoton rock är inte detsamma som att härstamma från tyskt 70-tal".
Gorillan fortsätter: "Holy Fuck kan däremot klassas som kraut; det rör sig inte om experimentell galenskap, utan mer om återhållsam och atmosfärisk dansmusik - udda rytmer ges dock gott om plats och de underliga syntljuden känns aldrig malplacerade. Den monotoni som präglar skivans bästa låt "The Pulse" ger mig rysningar, och är inget annat än en underbar krautkaramell. En annan favorit är den liveinspelade "Super Inuit" som rör sig likt ett kolossalt dansmonster genom tid och rum - det går inte att värja sig!".
Gorillan avslutar: "Det som Toronto-bandet representerar ger mig mer långt mer än andra s.k. moderna krautband; tillskillnad ifrån dessa lyckas Holy Fuck skapa atmosfärisk dansmusik med rötterna i tyskt 70-tal. Battles lyckades nästintill i somras, men låtar såsom sångbaserade "Royal Gregory" eller orkesterarrangerade "Lovely Allen" ger mig en större känsla av absolut frihet. Det är emellertid långtifrån nyskapande, endast modern återvinning".
